Rapport från Världscupen i fridykning
Hawaii 28 oktober - 4 november 2002
text: Sebastian Näslund

Svensk lag på plats: Bill Strömberg, Oscar Tiger, Lotta Ericsson.
Manager: Peter Lindholm
Mer om laget läs här eller (data på landslagsmedlemmarna).

SIDA 1 / 2 / 3 / 4 / resultat .........SIDA 1

 
Världsmästerskapet i fridykning 2002 skedde från en katamaran i Kealakekua bay nedanför Captain Cook vi Kona kusten på Big island. Den statiska andhållningen skedde på aquatic center inne i Kailua. Mer information om tävlingen och vad som skedde kan läsas på dom engelska sidorna på freedivingsspots. HÄR. Eller i unik svensk version nedan.
 
25/10
 "GOOD, GIVES ME SOMETHING TO BEAT TOMORROW"

Det tränar en söt liten japanska på andra sidan poolen annars verkar det som om det svenska laget har varit först på plats. Delar av USA laget bor dock på ön och Brett Le Master visade oss sin bästa dykplats. Ska man kunna leverera sitt bästa är det nödvändigt att vara på plats en vecka innan. Det gäller att hitta ett bra ställa att sova på, kolla in var maten är billig och hitta en pool där vakterna inte for krupp när man vänder näsan ner mot bassängbotten.

Bill, Lotta, Oskar, Dennis och jag själv har utsikt över stilla havet från vår balkong på Manago Hotell. Mestadels är det molnigt den tid vi kommer hem och hänger upp våtdräkterna. Rutinen är ganska enkel. I poolen innan frukost varje dag och sedan konstantviktsdyk 45 minuters bilfärd bort i Honaunau bay. Sköldpaddor delar bukten med oss och det lär komma delfiner och hälsa på då och då.


Dennis börjar med att bättra på sitt PB från 4.16 till 5.25 första dan och slår till med 6.00 dan därpå, men sen gick luften ur honom och han backade tillbaka till under 5 minuter. Oskar konstaterar dock att Dennis har framtiden för sig. Med sina 22 år är han "ett spädbarn i fridykarvärlden" konstaterar Oskar. Det handlar mycket om att rätt använda sin energi i träningspassen och förstå värdet av vila och när man ska göra det. Oscar verkar dock vara av Mathias lanner kavlitet och tycks kunna absorbera hur mycket träning som helst.

Bill visar kraft de första dagarna och gör 6.45 och sedan tar han i botten på 60 meter i KV, med sin nya Sebakfena. Han sneglar redan på linan längre ut i bukten där man kan dyka till over 70 meter. Han känner sig så stark att han börjar tala om ett nytt statiskt rekord när han kommer hem till Sverige. Att försöka sig på ett i lagtävling vore oansvarigt.

Det har visat sig att det är satt ett maxdjup till 70 meter. Tråkigt. Det gynnar lag som är bra på att hålla andan och som dyker under 70 meter. Bra för Sverige men trist för fransmännen och för fridykningen i sin helhet. Man kan tro att beslutet är taget utifrån säkerhets tänkande - men det handlar om att hålla försäkringbolagen nöjda.
Lotta har gjort over 6 minuter men väntar fortfarande på den där rätta känslan och har inte gjort några personbästa ännu.

Oskar är en maskin som levererar. 6.33 i Statiskt är nytt PB och sedan 57 meter i djup. Första dan vände han på 44 eftersom han blev rädd när han såg botten.

Bill, Lotta, Oskar, Dennis och jag själv har utsikt över stilla havet från vår balkong på Manago Hotell. Mestadels är det molnigt den tid vi kommer hem och hänger upp våtdräkterna. Rutinen är ganska enkel. I poolen innan frukost varje dag och sedan konstantviktsdyk 45 minuters bilfärd bort i Honaunau bay. Sköldpaddor delar bukten med oss och det lär komma delfiner och hälsa på då och då.
Själv är jag här för att filma men tar chansen då och då att träna med laget. Något skeptiskt provade jag Bills andning innan en andhållning häromdan. Totalt hyperventilerad (kändes det som) höll jag sedan andan till 6.41. Stängde av klockan och gick upp snyggt och prydligt... nåja efter fyra-fem andetag höll jag på att glida in i en ryckning i läppen men då röt Bill till och andningen tog fart igen. Oskars enda kommentar var: "Good, gives me something to beat tomorrow"