Huvudsidan
Svens
k fridykning

Rapport från Världscupen i fridykning
Hawaii 28 oktober - 4 november 2002
text: Sebastian Näslund

Svensk lag på plats: Bill Strömberg, Oscar Tiger, Lotta Ericsson.
Manager: Peter Lindholm
Mer om laget läs här eller (data på landslagsmedlemmarna).

SIDA 1 / 2 / 3 / 4 / resultat .........SIDA 2

 27/10
"BÖRJAR ANA ATT JAG VARIT LITE SVAG I TRON"

Vid udden längre ut blev Captain Cook ihjälslagen, men det var för några hundra år sedan. Han upptäckte öarna, men råkade bryta mot någon lokal sed och blev nedklubbad vid vattenbrynet när han och hans mannar försökte ta sig ut till skeppet. Utanför udden är det strömt och det svenska laget hittar inte riktigt dom djup dom vill ha. En halvtimme söder om Kelekakekau är det bättre. Honaunau bay, där har amerikanska laget lagt ner linor: 60 - 64 - 71.

Vid den yttersta linan dyker laget. Först måste man leta upp en boj som syns 18 meter under ytan och där fästa lina upp till egna bojar. Det är en gammal helig plats för Hawaiianerna. En utstött stammedlem som hotades av dödsstraff kunde rädda sitt liv om han klarade att jagas genom bushen och sedan simma över sundet utan att bli ihjälslagen av sina forna stamfränder. Just i den passagen dyker vi. Det är 71 meter till botten och jag kan säga att alla i laget har skymtat botten. Det är 25-30 meter sikt. Det bor en fisk vid bojen på 18 meters djup och vid 53 är det två små knutar på linan.

Bill vill väldigt gärna nå botten, men det vill sig inte riktigt hittills. Han har monofena för första gången. Han kommer upp från 64 och man ser att han har mer och vill mer. Dennis förvånar och imponerar. Han kommer nog aldrig att hålla andan under 5 igen och idag la han till 5 meter till sitt PB och är nu sida vid sida med sin Mentor Thord hemma i Sverige. 52 meter med falcon 80. Oskars öra har inte mått bra och vi tog en fridag och körde över halva ön för att se på vulkanen istället. "Det där onda röda" som Bill väldans gärna ville se. Vi låtsades inte se några skyltar och klättrade över lava som var ångande varm. Där stod vi vid lava flödets kant i hettan och såg smältande sten fräsande möta havet. Skorna började nästan smälta. Nog bra att tänka på annat än fridykning ett tag.

Vi besökte också ett sjukhus, men det skulle ha kostat 4000 Skr att kolla Oskars öra och Oskar mådde genast bättre i örat när han fick reda på priset. En snäll doktor längs vägen till hotellet förbarmade sig och gjorde en gratis diagnos. Nu häller vi droppar i hans öra, men det räcker inte för Oskar. Han helgarderar sig och efter mycket tjat stannade vi vid en kyrka där Oskar donerade en ansenlig summa. Han hällde lite vigvatten i örat och köpte några kristna medaljonger som hänger på honom när han dyker numera... för att vara riktigt säker har han ett radband nedstoppat i badbyxorna. Han har en deal med gud. Men vi är lite oroliga hur hans herre ska reagera när han lättar sig i dräkten och på radbandet.

Lotta är van att vara duktig och lyckas. Hon vågar inte riktigt misslyckas och hennes självpåtagna krav på ständiga 6 minuter i andhållning gör att hon ger upp redan efter 4 minuter. Hon är ovan vid att behöva kämpa för sina resultat. Men efter att idag ha gjort ett dyk till 60 meters djup lär nog självförtroendet vara återställt. 6 meter bättre än sitt PB och bara fyra killar i Sverige som överträffat henne. Japanskan ligger och gör Yoga på andra sidan poolen. Och hon kan dyka till 46 meter på 2.20. Det "irriterar" Lotta, men efter dagens dyk som varade 2.30 så är hon back in business. Nästa mål är Anabell Brisenos PB som är 62, en 52-årig kvinna i amerikanska damlaget som vi stöter på vid linor och i bassäng.

Oskar blir något utmanad över att bli omdykt av Lotta och tar ett dyk till efter Lottas 60 och klarar 61 meter - och han lovar mer i morgon. Oskar tävlar bara med Bill i att utstråla mest självsäkerhet. Och under alla omständigheter så har han en deal med gud. Jag börjar ana att jag varit lite svag i tron - det här laget kan ta lika många poäng som förra årets lag!

Detta är tävlingsinriktade människor - det kan tävlas i allt och när som helst. I att inte äta godis, i stafettandhållning, i vem som går mest på toaletten. Ja ni förstår. Australiensarna lär vara här, annars finns här bara japaner och amerikaner som tränar. Det är hög ambitionsnivå hos svenskarna. Bill har mycket energi över till att stötta andra och tvingar mig att hålla en hög profil för att inte skämma ut det svenska kollektivet. Jag simmade till 50 med mina plastfenor och hoppas på mer när jag får låna Bills nya monofena. Herbert Nietsch kommer på besök och dyker med oss och snart har vi Peter Lindholm på plats. En svensk kille som är dykinstruktör här på ön ska vara säkerhetsdykare på tävlingen - han dyker till 42 som bäst.

Det blir nog bra det här.