Länk till Martin Alqvists företag

Andra sidor med foton:

Fred Buyle

Lambis

Sebastian

Wolle

Undervattensfotografering
och reflektioner kring ämnet

Text/Foto: Martin Almqvist - Sida 2

Vi dykare har olika anledningar till att försvinna under vågorna. Målet kan vara att stilla sin nyfikenhet, pressa den fysiska förmågan eller att få en upplevelse av skönhet, spänning eller stillhet. För mig förenas alla ovanstående saker, samt många fler, i mitt arbete som undervattensfotograf. Essensen, själva kärnan, i det att dyka ner i en främmande värld och återvända med bilder, är underbar. Jag vet ingen annan aktivitet som förenar så många olika spännande saker.

Fridykning är ett fascinerande sett att besöka undervattens världen men då det gäller stillbildsfotografering är premisserna begränsande. Att under ett dyk på 1 eller 2 minuter hinna att finna och fånga ett motiv är ingen enkel sak. Att som vid apparatdykning kunna ändra kamera inställningar eller att vänta ut ett djurs beteenden och rörelser är knappast möjligt ens för den allra skickligaste fridykare. Så många kamerainställningar som möjligt bör därför göras i förväg, uppe på ytan. Detta innebär likväl att man i djupet ofta måste gissa eller chansa på de rätta inställningarna, vilket minskar antalet användbara bilder. Eftersom jag själv alltid dyker för att fotografera använder jag mig egentligen av fridykning endast då det också har en tydlig funktion för de resulterande bilderna. Ett exempel på detta är när det gäller att få bilder på marina däggdjur. Dessa är ofta rädda för en apparatdykares fräsande bubblor eller allt för snabba för den otympliga apparatdykningsutrustningen. Då detta är sagt kan man mycket väl välja att bortse från svårigheterna och istället helt inrikta sig på möjligheterna.

De flesta fotograferings tekniker som används på land går också att tillämpa under vatten. Kompositions regler och belysning är så klart desamma. Det ända som egentligen skiljer sig är just själva vattnet, de fysikaliska egenskaper som medförs av att vatten är ca 500 gånger tätare än luft
Själv använder jag mig av ganska så traditionell kamerautrustning. En analog (i motsatts till digital) systemkamera som sätts in i ett vattentätt hus. Denna utrustning är stor, kostsam och har en massa olika inställningar som gör det möjligt att styra och påverka bildresultatet. En fridykare, mig själv inräknad, har knappast möjlighet att utnyttja alla dess fördelar. För den som fotograferar på hobby nivå och endast vid fridykning, vill jag istället rekommendera någon av de små och smidiga digitalkameror som finns på marknaden. Fridykare har en tendens att ofta vilja fotografera andra fridykare (mycket bra tendens / reds. anmärkning) och detta är tacksamma motivval, inte minst eftersom man kan styra var och hur de skall dyka, eller planera sin egen placering utifrån andra fridykare. Att fotografera små djur och makromotiv ställer högre krav på fridykarens förmåga. Ett problem vid makrofotografering är också att det inte är alla dessa kameror som har lösa, vridbara blixtrar, som tillbehör. I våra relativt grumliga vatten är dessa kraftiga och vinklingsbara blixtrar en nödvändighet för att undvika att partiklar belyses. Med en fast monterad blixt strax ovanför objektivet skapar man sällan mer än en snöstorms effekt.

Digitala kompakt kameror finns i en uppsjö av varianter som ständigt utvecklas och växer i en lavinartad evolution med få döda grenar (prata med en fotohandlare) Till många av dessa finns undervattens hus. Med en del av de bästa (och dyraste), är det möjligt att få både stillbilder i hög upplösning, fast även film i TV- kvalitet.
Det är fullt möjligt att få mycket fina bilder även vid fridykning men det är än svårare och mer krävande än vi apparatdykning. Tillsist är det din egen självkritiskhet och var du vill ”lägga ribban” som avgör. För den som skall bli en framgångsrik undervattensfotograf, gäller det att ha en åsnas envishet.

Några fler tips om UV-fotografering - här