Bill Strömberg hade anmält att han skull ner till Egypten och sätta svenska rekord. Två av dom var mina - så jag följde efter för att försöka försvara dem.

22 nov
Jag är så jävla trött på fridykning. Hela sommaren och hösten har jag farit upp och ner till 20 meter på kurser, utfärder och i filmjobb. Att ta på sig dräkten känns som att gå till arbetet.
Jag tittar rakt ner när jag simmar ut mot plattformen. Revet med små fiskar till vänster intresserar mig inte. Blue Hole öppnar upp under mig - ljus, sedan alltmer mörkblå. Plötsligt en skepnad där nere, jag kommer närmare, ser en man utan dykflaska hänga viktlös i allt det blåa. Någon värmer upp statiskt där nere i djupet. Vackert. Jag mår bra i ögonen. Kanske är jag inte så trött på fridykning ändå.
59 meter FIM.

23 nov
Små fiskar nafsar efter mitt blod. Jag hänger över räcket och spottar upp salivblandat blod. Jag vill få det ur mig direkt. Ett stim av småfisk slåss om dom röda näringsrika fläckarna. Jag har dykt under RV. Sånt händer när man blir för bra på tryckutjämning.
64 meter FIM

24 nov
Jag värmer upp vid linan. Säkerhetsdykare avaktar mitt dyk. Jag tycks behöva mer och mer andning innan dyk för varje år som går - konstigt. Bill ligger med halva ansiktet under vattnet och tittar på mig. Jag tror han iaktar hur jag andas. Han känner säkert igen det för lite har jag tagit efter honom.
37 meter CNF

25 nov
Vi mäter linan. Alla är där. Markering var 5e meter upp till 40. Var vill ni ha era markeringar. Bill och jag tittar på varandra. Det är dags att bekänna färg. Jag ler lite. Ber om 47 meter. Bill sätter en markering på 52 meter. Ett roligt rävspel där Bill är mästare.

26 nov
Jag svimmar vid ytan efter en tuff uppvärmning till bara 8 meter. Sverker från Örebro apnea tar mig.. Gör sedan ett starkt dyk till 65 meter tio minuter senare.
Puls 73, temperatur 0,3 grader över normalt. Ligger i sängen hemma efter dyk. Ett enda djupdyk och kroppen måste kämpa för att hitta tillbaka till sin jämnvikt. Tempen måste ner innan morgonen och pulsen ska ligga på 56. Den som är friskast vinner. Den som håller sina öron starka kommer djupast. Allt handlar om att veta när man ska vila och när man ska maxa - det handlar om att pricka in en formtopp.

27 nov
Rekordförsöken inställda. Vi har missat att lämna in tillräckligt med information till övriga i Aidaswedens styrelse. Trodde att dom var införstådda med hela upplägget. Negativ stämning. Tar mycket energi. Åt helvete med hela skiten. Eller vad härligt - nu kan jag dyka för min egen skull och inte för något rekord.
40 meter CNF

28 nov
Bill kommer förbi på morgonen. Jag har något att visa dig säger jag. Jag tar min yoga neti bottle och fyller bihålorna med vatten. Sätter en näsklämma på näsan och fyller simglasögonen med vatten och ler glatt och säger nasalt. "Kolla - nu kan jag tryckutjämna till hundra". Jag vill att han ska veta att om han tar av sig sphera masken så kan jag också göra det.
Det finns ett enklare sätt att fylla bihålorna säger Bill. Ja, man kan ta en spruta säger jag. Bill säger ingenting, men jag vet att han menar att man lossar näsklämman nere i djupet och bihålorna fyller sig nästan automatiskt. Det är enklast.
68 meter FIM

29 nov
Jag blir stående i dörren. Härifrån ser jag havet. Solen värmer i den kyliga morgonen. Jag blir stående som fasthållen av solen. Sån skillnad, där ute river vinden upp vita gäss, i dörrpostens skydd är det vindstilla och varmt. Största utmaningen i varje dyk är att hinna värma upp innan jag fryser. Ska jag kanske ta en andhållning på land innan jag går i idag?

30 nov
I hop med Aidaisrael ordnas tävlingar med möjlighet att sätta rekord. Jag får dyka utan min nackvikt och måste ha viktbältet utanpå dräkten. Ska jag ha två eller tre kilo. Ett svårt val. Känslor av panik måste hanteras när man vänder och märker att man är för tung. Jag anmäler 48 meter. vänder på 46 meter CNF. Ett bra dyk.

1 dec
Jonas från G.A.S gör personbästa i tävlingen. FIM till 38 meter. Fyra meter djupare än PB. Han är gladast av alla. Håller jag på att glömma bort vilken fantastisk upplevelse varje PB borde vara. Jag minns ännu känslan från 17 och 31 och 33. Gud va länge jag fastnade på 33. Jag minns hur 42 slog ut mig i flera dagar. Hur viktigt 52 var för mig. Hur förvånad jag blev vid 63. Nu är inget djupt längre, i alla fall inte för öronen. Det är syret jag saknar.
Jag gör 68 meter på tävling, men diskas på grund av för sen start.

2 dec
Jag dömmer Alun George i ett rekordförsök. Vinden viner. Det rycker i plattformen. Han stressas av nedräkningen. Blir borta länge. Han inspirerar mig. Lärde sig simma när han var 23, är tanigare än mig och har varit nere på 80. Han kommer upp från 77 och spottar blod och har något vilt i blicken - eller är det rädsla. "I am not going to dive here any more". Han visar nästan shock symtom i några sekunder.
Han säger att han vill tillbaka till sitt kalla mörka stenbrott. Blue hole har inte tagit emot honom väl.

4 dec
Jag anmäler 69 meter. Vill inte vara girig. Bill tror jag anmält 70 så han har lämnat in 71. Jag tror inte han klarar det. Väcker mig själv två timmar innan vi ska åka. Behöver tid att räta mina stela leder. Tala om för kroppen att jag kommer att behöva allt den kan ge under 150 sekunder.
Pressar mig för hårt på uppvärmning, svimmar igen. Får inte starta för domarna. Bra, Lotta kan nog bli en gedigen domare hon med. Gör ett träningsdyk till 68 meter istället. Bekvämt där nere, lite trött vid ytan, men helt förbluffad över att jag kan dyka så djupt. Kanske stämmer min uppvärmningsteori om att en rejäl hypoxi kan öka min apneiska förmåga. Efter fem år finns det fortfarande så mycket att lära mig om mig själv.