© text & research; Sebastian Näslund
Mycket intressant läsning från Sveriges Scuba-läkare #1 Hans Örnhagen.
Fridykningens fysiologi
Apneatests* - engelsk text
Människan är inte gjord för att befinna sig under vattnet. Där finns ingen luft att andas och simmar vi för djupt sprängs trumhinnorna och lungorna kollapsar. Men ändå - så är vi anpassade för att kunna vara länge under vattnet. Fridykare tar sig idag ner till över 100 meters djup med bara muskelkraft. Och med hjälp av tyngder och luftsäckar till djup på över 170 meter - allt gjort på bara ett andetag.
|
I stort sett vilken entusiastisk snorklare som helst kan idag läras upp till att hålla andan i tre minuter eller simma ner till 20-30 meters djup. Se mer under träning eller kurser. Det pågår omfattande forskning som försöker förklara människans dyk- och andhållningsförmåga. Mycket har redan avslöjats. |
 |
|
Redan på Enzos och Mayols tid började forskare intressera sig för vad som händer med människan nere i djupet. Hur är det möjligt att stå emot trycket på sådana djup med bara ett andetag i lungorna. Och hur kan man hålla andan så länge? Forskning i bland annat Sverige har funnit en dykreflex hos människan. Erika Schagatay på Lunds universitet har kunnat påvisa en pulssänkning hos människan när hon håller andan och ansiktet utsätts för kallt vatten - bradykardi kallat på forskarspråk. Mer om lundaforskarna här. Precis samma sak händer hos valar och delfiner. Peter Lindholm på Karolinska Institutet i Stockholm har skrivit en avhandling på människans förmåga att hålla andan och har hittills kunnat påvisa att bradykardi verkligen innebär en syrebesparing för systemet. Mer om denna dykreflex här.
Hans disputation (framläggande av doktorsavhandling) var mycket intressant, för att inte säga spännande. Mer om det här. Pulssänkning är ett sätt för kroppen att spara syre samtidigt som blodtrycket höjs. När kroppen blir riktigt pressad stänger sig blodkärl i armar och ben (vasokonstriktion) och blodet koncentreras till hjärta, lungor och hjärna - där det behövs bäst.
Vad som fascinerar forskarna mest är något som kallas "bloodshift". Nere i djupet rusar blodplasma till lungans blodkärl som fylls ut och minskar hålrummet i lungan. Det är det
här som gör att lungan inte kollapsar. Din lungresidualvolym blir helt enkelt mindre. De här är reaktioner som finns hos andra dykande däggdjur som t ex sälar. Människan kan träna upp
dom här reaktionerna - genom fridykning.
Den dykande apan
Den här dykreflexen har fått vissa antropologer att lägga fram teorin om den dykande apan. Någon gång i människans gryning har våra förfäder under 100 000-tals år tvingats ut i havet i sin jakt på föda. Vår kroppsbyggnad rätades ut för att kunna glida genom vattnet och samtidigt försvann pälsen - en långsam evolution över 1000-tals år.
Extrema experiment
Jag (webmaster) har deltagit som försöksperson i Peter Lindholms försök. I samarbete med honom genomförde jag några egna experiment som syftade till att undersöka hur det känns i kroppen innan man svimmar. Jag gjorde en andhållning på 6.30 där jag mätte några faktorer. Mer om det här. Vidare höll jag andan sju gånger till dess att jag upplevde LMC eller medvetslöshet. Syftet var aldrig att nå dessa nivåer, men det visade sig att kroppen gav mycket få signaler om vart det barkade hän när man väl bestämt sig för att stå emot andningsreflexerna. Mer om det här. Hos Zoofysiologerna i Lund gjorde jag ett mycket väl mätt test där flera faktorer mättes. Syftet var bland annat att se om den hypoxi (syrebrist) som fridykare utsätter sig för kan orsaka hjärnskador - mer om det här.
Mer om fysiologi under träning och "om fridykning". Mer om hur man fridyker säkert kan läsas här. Sveriges stora auktoritet inom scubadykning, Hans Örnhagen har mycket intressant (om än mindre gott) att säga om fridykning - det han läsas här.