Fridykningens Historia

I tropikerna och medelhavet har folk alltid dykt efter hummer, fisk, svamp och musslor. Ett sätt att försörja sig. Enligt Darwins principer har landjuret människan i konkurrens om födan sökt sig till havet för att få en fördel gentemot artfränder på land. 80% av allt liv finns i havet och människan har inte varit sen att upptäckta det smörgåsbord av mat som finns längs kontinentalsockeln och i tidvattenzonen.

Duktiga fridykare har i historisk tid också använts som vapen i krig. Det finns berättelser från antiken där fridykare simmat ut till skepp och kapat ankarlinor eller satt dem i brand. Det var först i vårt sekel som cyklop och fenor började användas och fridykning mer och mer blivit en rekreation.

I en väldokumenterad historia från 1913 erbjöd sig en italiensk fridykare (Georghios Haggi) att simma ner och bärga ett ankare som ett italiensk krigsfartyg förlorat på hela 80 meters djup. Egentligen borde de ha avfärdat honom som en galning, men ankare är inga billiga saker så dom lyssnade. Han tog sig ner med hjälp av en sten och därnere fäste han en tamp på ankaret. Om han drog sig upp i linan eller ej (avsevärd fördel) förtäljer inte historien. Men en militärläkare undersökte honom efter dyket och fann honom normal, om än något klen.

Fridykarkändisar
På sextiotalet började två män tävla om vem som kunde ta sig djupast på ett andetag. Enzo Maiorca och Jaques Mayol. En italienare och en fransman. Läkarna varnade för följderna och sa att människan inte kunde ta sig djupare än 50 meter. Vid det djupet skulle människans lungor kollapsa av det höga trycket. Enzo var den förste att våga sig förbi 50 meter och upptäckte att det gick alldeles utmärkt. Sedan började en hetstävling männen emellan som meter för meter drog sig in på sjuttiotalet då Mayol avgick som segrare. Med en tyngdförsedd släde forsade Jaques Mayol ner längs ett rep och lämnade ytan och ljuset bakom sig ända ner till 105 meter. Upp åkte han med en luftfylld lyftsäck. De båda männens kamp ligger till grund för Luc Bessons film "Det stora blå" som kom 1988. En film som populariserade fridykningen runtom i världen.

Vår tid har redan hunnit skapa flera fridykarkändisar. Italienaren Umberta Pelizzari och exilkubanen Pipin Ferreras har tagit släddyken, som också kallas "no limit", till 150 meters djup. Deras rivalitet (de har inte speciellt mycket övers för varandra) har blivit till en drama/dokumentär film - "Oceanmen".

Forskning
Redan på Enzos och Mayols tid började forskare intressera sig för vad som händer med människan nere i djupet. Hur är det möjligt att stå emot trycket på sådana djup med bara ett andetag i lungorna. Och hur kan man hålla andan så länge? Forskning i bland annat Sverige har funnit en dykreflex hos människan. Erika Schagatay på Lunds universitet har kunnat påvisa en pulssänkning hos människan när hon håller andan och ansiktet utsätts för
kallt vatten - bradykardi kallat på forskarspråk. Precis samma sak händer hos valar och delfiner. Peter Lindholm på Karolinska Institutet i Stockholm har skrivit en avhandling på
människans förmåga att hålla andan och har hittills kunnat påvisa att bradykardi verkligen innebär en syrebesparing för systemet. Läs mer här.

Den dykande apan
Den här dykreflexen har fått vissa antropologer (Hardy) att lägga fram teorin om den dykande apan. Någon gång i människans gryning har våra förfäder under 100 000-tals år tvingats ut i havet i sin jakt på föda. Vår kroppsbyggnad rätades ut för att kunna glida genom vattnet och samtidigt försvann pälsen - en långsam evolution över 100.000-tals år.

Organisation
Organisationerna som reglerar vanlig scubadykning har valt att inte driva fridykning som sport. SSDF som är knutet till Internationella CMAS har fridykningsaktivitet som vänder sig till ungdomar - SSDF anser att fridykningstävlingar är olämpliga - mer om det här. Internationellt sett finns tre organisationer som styr och stöttar fridykning, främst som tävlingsgren men också som fritidsaktivitet. Annordnandet av kurser med godkända certifikat kommer att vara en del av detta. De tre organisationerna är AIDA, IAFD och FREE. I Sverige har fridykarna organiserat sig under AIDA vilket inte hindrar att svenska fridykare deltar i tävlingar och kurser annordnade av de andra organisationerna. Aida som är ett fransk initiativ är dock den största organisationen.
Problem som måste lösas i framtiden är att de olika organisationer inte alltid erkänner varandras världsrekord vilket kan leda till flera världsrekord i samma gren. Vissa organisationer erkänner inte alla kategorier inom fridykning och alla är överens om att det finns för många kategorier, vilket rör till det för den icke fridykande allmänheten som man hoppas ska få ett ökat intresse för sporten. Mer om kategorierna här.

Tävling
Sedan slutet av 90-talet tävlas det i fridykning. Läs mer här. Det har ordnats världsmästerskap sedan 1998. Sverige har varit representerade på samtliga - läs mer här.