Fridykning lagstatisk

Tolv neoprenklädda fridykare på rad längs bassängens kant. För första gången ett tjejlag som Örebro lyckats sätta samman. Där bland annat Tove ingick, vars andhållningsstrategi är att sluta så fort det känns så där konstigt i magen (för det ska väl vara trevligt att fridyka?). När hon dessutom i stafettstressen såg sig tvungen att starta på halvt andetag blev inte resultatet så imponerande för ens henne själv. Med Annas och Cissis hjälp kämpade de sig upp till 7.49. Då han även Anna under sin andhållning visa fingret åt mig (vilket säkert tog massa syre).


4 lag á tre deltagare i Gustavsvik simhall	Göran gör "doubbelaukei" efter ca 6 minuter

Örebrolaget med Mikael, Sverker och Johan uppnådde 14.14 vilket var 20 sekunder bättre än sista tävlingen (men sena byten gav 30 sekunder minus och sluttiden blev 13.49). Sverker sa sig känna av mjölksyran från ett starkt 75 meters DNF mindre än en timma innan.

Som väntat stod striden mellan regerande Team Ahlby och det nya G.A.S laget. G.A.S hade med mig som talesman inte bara lovat vinna utan också offentligt försök förolämpa sina motståndare, så det fanns mycket prestige på spel.

GASJens som är på sin första tävling någonsin känner av tävlingsnerverna och andas för lite innan och får till min förskräckelse reflexer redan vid 2.30. Team Ahlby skrockar gott åt detta. Jens kämpar sig upp till 5.20 och Göran i Ahlby laget ser ingen anledning att pressa sig längre än till sex minuter. Hans-O-GAS som är stabil och tävlingserfaren har dock en dålig dag han med och begär byte redan vid 5.15. Sebastian som är siste man i GAS låter honom ligga till över 5.30 (då han vet att Hans-O är en försiktig herre som ofta har marginaler). Nu kan Tobias i Ahlby (som inte tränat mycket statiskt under våren) vid 5 minuter lämna över en 15 sekunders ledning till siste Peter Boivie som ska matcha Sebastian. Två andhållare som dagen innan i en individuell tävling visat sig ligga sida vid sida. Nu när Göran fått pratorganet ovan ytan börjar det drypa av gotländska mellan kaklet och vattenytan. Syftet är naturligtvis att domoralisera mig. Också Örebroapneas damlag har sökt sig åt GAS för att göra detta (då det inte uppskattade vissa av mina tidigare tillrop).
Eftersom jag börjat ana att detta kan sluta med förlust, inte för min tilltro till Ahlby lagets förmåga, märk väl, men till mina värkande muskler som tre gånger under senaste 18 timmarna tvingats in i syrechock och mjölksyra, så slappnar jag av och tänker mig vara nöjd med allt över 5.30. När så väl det klockslaget infunnit sig så ändras strategin till att en 15 sekunders ledning inte är så mycket att ta in på Ahlbylaget. Det får bära eller brista - Peter kanske är lite mör han också och kanske ger upp. Jag hör någon säga att totaltiden är 16.30 och tycker att 17 minuter vore en bra tid att sluta på. Kan inte riktigt få fram tankekraften nog för att räkna ut hur lång min andhållning då blir. Jag passerar 6.03 (och nu är jag inne på obruten mark) på tävling har jag inte riktigt varit här innan denna tävlingshelgen. Jens ber mig visa olika många fingrar för att kolla att jag är med. Och det tar allt längre för mig att leverera det han ber om (vägen är lång från hjärnan till fingrarna).


GAS ser oroligt på Sebastian - Örebro ser bort mot team Ahlby.	Så glada blev dom efter 17.28

Nu minns jag inte mycket av de sista sekunderna men efter 6.37 sliter jag upp huvudet och andas som en tok och gör mitt protokoll. Göran skriker åt Peter att komma upp då han inte ser någon anledning att utmana ödet. Team Ahlby slår GAS med 2 sekunder; totaltid 17.28. Nytt världsrekord i lagstatiskt. Peter tvingades till sin bästa andhållning någonsin.

På väg i bilen hem till Göteborg konstaterar vi i GAS att vår första gubbe startat mer än två sekunder innan team Ahlby och vi alltså hållit andan längre än dem. Men de disponerade sitt lopp bäst och startade närmast TOP (+10) då tiden börjar räknas.

För tredje gången går Team Ahlby (från ABC området) iväg med segern!