Jovisst var det den bästa hittils. Vagnhärads kalkbrott gav idealiska omständigheter med klart vatten, lugn yta och mestadels sol.

Där fanns deltagare från Finland, Sydafrika, Danmark, Österrike och Sverige. Totalt 28 deltagare. Maxdjupet var 42 meter och det räckte till flera nya svenska rekord. Inte mindre än 11 svenskar simmade till maxdjupet och ingen diskvalificering var nördvändig i konstantvikts tävlingen. I statisk diskvalificerades fem personer.Eftersom så många dök till 42 blev den statiska grenen avgörande. Bill Strömberg vann efter andhållning i 6.06. Oscar Tiger tog en andraplats med 5.53. Lotta Ericsons 5.36 gav en tredje placering. Värt att notera är Per O på fjärdeplatsen som tog säkra djup och tider och hamnade på en otippad 4:e plats.

Mikael Hurtig hade tillverkat en "båt" speciellt anpassad för fridykningsaktiviteter och ett tiotal funktionärer fick allt att fungera. I djupet fanns drygt 20 scubadykare under dagarna.

Nya rekord

Svensk fridyknings nya stjärna sedan ett halvt år tillbaka heter Lotta Ericson. Med sin nya monofena tar hon med lätthet 42 meter i konstantdelen och trots viss nervositet innan slår hon för andra gången sitt eget svenska rekord i statiskt och går upp på 5.36. Detta ger henne en tredje placering i årets RM och en teoretiskt sett en plats i männens landslag. Lotta Ericson coachades under andhållningen av Hanli Prinsloo från Sydafrika. Hanli håller andan mer än en minut över sitt personbästa och sätter nytt Sydafrikanskt rekord med 4.17.

Nya tävlingskategorier - nya rekord

Dagen innan konstantvikt anordnades "rekordförsök" i free immersion och unassisted. Reglerna var desamma som i tävling d v s inga fluidgoggles. Lotta Ericson, Bill Strömberg och Magnus Andersson drar sig ner till 42 meter och upp (utan fenor) vilket är ett första svenskt free immersion rekord. Sebastian Näslund och Christian Hogbring simmar bröstsim ner i djupet (unassisted eller som Aida kommer att kalla det, konstant vikt utan fenor) och Sebastian sätter ett nytt svenskt rekord på 40 meter. Unassisted blir från 1 januari 2003 en officiell Aida gren. Omständigheterna i Vagnhärads kalkbrott var idealiska.

Det nya systemet att tävla inom statisk andhållning skapar en del spänning. Du anger innan tävling hur långt du vill hålla andan. Ju längre tid desto senare startar du och kan då veta hur länge alla andra hållt andan när du själv startar. Men om du inte klarar din uppsatta tid så får du minuspoäng. Förra årets vinnare Bill Strömberg höll förra året andan nästan sist i fältet och kunde med lätthet passera tre tider (5.31, 5.32 och 5.33) och lägga sig på 5.38. I år hade Sebastian Näslund. Föregående års två i statisk anmält den längsta tiden och skulle hålla andan direkt efter Bill. Bill som under året satt ett svenskt rekord på 6.30 borde inte känna någon nervositet över detta. Men allteftersom Sebastian inför sin andhållning börjat med alltmer avancerade yogaövningar ute på gräsmattan utanför Safirens simhall började Bill vanka rastlöst av och an. Han funderade högt över om Sebastian skulle stressas av att han ställt mästarpokalen alldeles intill hans dykbag. När så Bill går ner i vattnet kan han konstatera att Mattias Lanner (som är den enda som kan hota honom på djupet i eventuell extra konstantvikts tävling)haft en dålig dag och gått upp på 4.16. Vad som är mer oroväckande är att den fysiskt vältränade nykomlingen Oscar Tiger visat sig vara en naturbegåvning och trots tvivel innan tävling förvånat sig själv med andhållning i 5.53. Bill som är i toppform och enligt egen utsago hållt andan över 7 minuter tidigare under sommaren, går upp på 6.06. En tid han vinner på då Sebastian får lyftas upp efter att ha släppt ut luft på 5.40 och är medvetslös i några sekunder innan han återfår andan. Andra seriöst tränande inom sporten som Erik Milles och Peter Ols diskvalificeras för mer eller mindre milda sambor.

RM 2002 var i jämförelse en ganska "ren" tävling. I konstantvikts delen skötte sig alla utmärkt och ingen diskvalificering blev nödvändig. I statisk föll fyra bort på sambor. Peter Ols lyftes upp då han inte svarat på knackning. Ett domslut som blev föremål för diskussion, men på banden ser man att Peter är ganska förvirrad vid uppgång och inte protesterar när han tas upp. I samband med RM skedde tre svimningar BO. På träningsdagen (torsdag) gick en dykare ner på 33, flera meter över personbästa, och svimmade väl uppe på ytan. Dykpartnern hade honom strax och han vaknade till efter några sekunder. Elena från Österrike var också snabbt framme och visade handlingskraft när hon korrekt tog hand om situationen. Andningsvägarna hölls över ytan, lätta klapp på kinden och lugna uppmaningar om att börja andas. Att även blåsa över ansiktet är viktigt - helst efter att masken lyfts upp i pannan. Om luft blåses över ansiktet så retas andningsreflexen. Detta är en rutin som alla fridykare bör ha övat på sin dykamrat. Vid sidan av den statiska tävlingen genomförde Peter Lindholm lungkapacitettest och Tord från Malmö packade, i sin iver att briljera med stora lungor, en aning för mycket och sjönk ihop. Tävlingens enda BO stod Sebastian Näslund för som trots fin form fick lyftas upp från statisk då han tappat sin luft på 5.40. Förmodligen var inte kroppen helt återställd efter konstanta djupdyk tre dar i rad (två av dem på maxdjup utan fenor) innan den statiska tävlingen.

25 scubadykare gick åt för att genomföra årets RM som hade 27 deltagare. 22 av dessa låg mellan 10-30 meter och avlöste varandra i dykpar. Endast tre killar med trimixgaser skötte närvaron på 40 meters djup. Totalt sett en hel del luft. Som jämförelse kan nämnas att förra VM på Ibiza använde lika mycket luft som en människa andas på ett helt år. Behövs verkligen så många scubadykare? deras uppgift är naturligtvis att finnas till hands om något går fel. En annan viktig uppgift är att kolla att reglerna följs och att plattan och teggen ligger på rätt djup. Olyckor på djupet är så gott som icke befintliga inom tävlingsfridykning. Och det har viskats om att scubadykarna finns där till stor del för att visa allmänheten att det finns en säkerhetsstruktur. Hur viktiga är då scubadykarna för fridykarens säkerhet? Samma fråga ställs världen över bland tävlingsarrangörer. Vanligaste allvarliga olyckan är "shallow water blackout" som sker de sista metrarna upp till ytan. Där tar säkerhetsdykande fridykare hand om den tävlande. Nere i djupet är ljuset svagt och sikten begränsad. Kanske är det falsk säkerhetskänsla att tro att en dykare skulle upptäcka och kunna "fånga" en medvetslös fridykare som faller ner i djupet. Och det dröjer inte många meter av fritt fall innan en fridykare är borta från linan. Scubadykare ökar på sätt och vis riskerna, dels genom att de sänker sikten genom alla bubblor de skapar samt att de kan ligga i vägen för en fridykare som fokuserar på linan och förväntar sig fri väg neråt. Lotta Ericson fick på detta RM sträcka sig runt en dykare som var i vägen för plattan. Vidare är scubadykare en kostnad. Kanske kunde ekonomiska resurser läggas på bättre system.

Alternativ till Scubadykare var tionde meter skulle kunna vara:

1. Livlinor till dyklinan.
2. Starkt ljus från paralell lina
3. No limit system på parallell lina där säkerhetsdykande fridykare kan undsätta fridykare som varit borta för länge.
4. Två trimixdykare vid plattan som med lyftsäck kan skicka upp plattan och halva linan (vid vilken fridykaren sitter fast med livlina).
5. Trimixdykare klar i vattnet på ytan som kan agera OM olycka sker och gå ner till botten och söka av.
6. Undervattensiren för att kommunicera mellan yta och botten.

Men i alla säkerhetsresonemnag måste sannolikhet räknas in. Olyckor vid fridykning är som vi vet något mycket ovanligt.

Under senaste riksmästerskapet i fridykning höll en av de tävlande andan till dess han utsatte sig för syrebrist. Denne tävlande är också forskare inom ämnet apnea på känt institut i Sverige. Forskaren som vill vara anonym, sa efter tävling; "jag var lite busig". Efter tappning på 4.45 kom han upp blåläppad och skakig. Förmodligen var det fem minuters gränsen som hägrade. Han ansluter sig därmed till en gedigen forskartradition där forskaren använder sig själv som försöksperson.

Forskarens kompanjon, Daniel Ö, bedriver just nu EKG tester på djupdykande fridykare. En del av en den anonyma forskarens pågående doktorsavhandling. Övriga studier har handlat om lungkapacietet test, genprov, mätning av gaser i lungan, mätning av syrehalt i hjärtat m m, det mesta naturligtvis under andhållning. Studeirna har bl a fått stöd av försvarets navalmedicin samt idrottsrörelsen. Mer info på learningapnea.

Foto: Christian E

Organisation

Inför och under tävling:

Jonas L, Sebastian N, David D, Jacob P, Mikael H, Mattias L.

Under:

Gunnar N, Anna L, Jesper L, Lena M, Anders K.
M-L L, Ylva S...

23 scuba/gasdykare från olika klubbar och tekniska dykare från Scubapro och Niklas på 30.