Vrakdykning i Norge
med ÖrebroApnea
text; Sverker Persson

Vi kallar oss fridykare, men när bilen var packad å klar med Johan, Carin,Micke å jag så kan man ju fundera på ordet "fri" i sammanhanget. Bilen gick tungt utan överdrift, tur att jag fixat en takbox, annars hade vi inte fått plats.

Målet för vår resa var en udde som sticker ut i Oslofjorden, strax sydost om Oslo. Och platsen heter Svestad brygge och ligger på Nesodden. Där skulle finnas enligt uppgift minst fem vrak bara i hamnområdet(se karta:
www.prodykkoslo.no klicka på vänstra fotot).

Väl framme installerade vi oss ombord på M/S Afrodite(100 år gammal fiskebåt), där vi skulle bo under helgen. Båten var inte lämnad i bästa skick, så vi fick börja med att röja den värsta skiten samt avfukta madrasserna som legat hela vintern därnere. För att citera Roger" centret liknar mest en Italiensk riksdag!".
Men vi lämnade det arbetet bakom oss, nu ville vi komma i spat. På med dräkter och efter lite info över marinan(som för övrigt tyskarna byggt under kriget, för petroliumhantering) så hoppade vi i. Vi simmade ut mot de vrak som låg grundast, Bounty och Sinbad´s armada(från 10 m).

Konstaterade ganska snart att sikten var urusel de första 10 metrarna, vilket gjorde att det blev svårorienterat under vattnet. Vraken låg visserligen direkt vid brygga kölrätt, men då språngskiktet tog bort det mesta av ljuset så tog det en liten stund för ögonen att vänja sig. Vi fick höra efteråt att det regnat kraftigt dagen före samt att värmen(25 i skuggan) bidrog till den dåliga sikten(algblommning).

Vi hade pratat med kompisar som dykt här tidigare och de rapporterade då 25 meter sikt, så vi blev väl lite besvikna. Bounty var lätt att hitta då masten stack upp två meter över ytan, bara att följa ner i djupet till botten på runt 15-16 meter. Fantastiskt välbevuxet av diverse skönheter i olika färger. Hela kölen var inbäddad i mjuka växter, mest orangefärgat och vitt. Jag borde vetat vad de heter då jag apparatdykt sedan 1985, men mitt minne sviker dessvärre.

Färgen på vattnet gick i grön ton, väldigt vackert. Jag stod för uv-fotandet (Digital olympus mju 400) vilket inte var det lättaste då vattnet var fullt av partiklar. Blixten sitter ju som bekant på samma höjd som optiken. Lite skillnad ifrån Röda havet kan jag meddela.
Men det var fantastiskt att glida fram i det mörkgröna djupet längs sidan på Bounty och se träresterna av relingen och sedan glida ner i lastluckan och kika på diverse skrot. Apnéerna låg på dryga minuten, kunde väl blivit längre om vi vilat bättre emellan. Men man vill ju bara ner igen...

Nu simmade vi ner på Sinbad´s armada som låg direkt i vinkel mot Bounty oxå hon kölrätt men djupare(ner till 25 m).
Hon saknade överbyggnad, endast de överliggande träreglarna fanns kvar av durken. Där simmade vi igenom och ut vid fören. Johan kom farandes med en bilratt i handen, såg riktigt kul ut, då slammet bidrog till fartupplevelsen.

Carin trampade tappert på med sina korta maresfenor, som hon dessutom fick ont av pga för tjocka sockar. Jag hade avrått henne ifrån att köra med fridykarfenor eftersom hon inte var van vid sådana. Hon fick i alla fall glimtar av däcket.

Lekter´n hette ett annat fartyg i stål som vi avslutade dyket med och det låg mellan 10 till 20 meters djup ungefär. Här fanns det gott om luckor att simma ned i men då vi saknade lampor simmade vi bara över dem. Nu var klockan närmare halv sex och det var dax att få något i magen. Korvgrillning med havsutsikt över oslofjorden är inte helt fel kan jag säga. Solen gassade fortfarande på så klädseln blev shorts utan slips till middag.

Vi klättrade upp på höjden alldeles intill och fick en magnifik utsikt över området. En kall öl i handen och man fick något drömmande i blicken.... blå, blå vindar å vatten...

Åter i båten fixades det för natten, kortspel på agendan. Men dyk-koman hade redan tagit unge herr Persson som sakta slumrade in i natten.
---
Vi vaknade med ett ryck då vår käre norrman kom med sin båt tutandes strax om babord. Han hade lovat att köra ut oss i sin egen båt så vi kunde testa släden som vi hade med oss. Snabbt ihop med grejerna, frukost fick ätas ute på fjorden, efter dykningen. Nio stycken personer inklusive kaptenen var nog i mesta laget. Men han påstod att de hade varit tolv utan problem, hmm?...

SLÄDDYK
Solen sken ifrån en klarblå himmel, fjorden låg som en spegel, 25 grader varmt, shortsväder med andra ord...
Tuffade ut en kilometer i sydlig riktning tills loggen visade 42 meter i fören. I med ankaret, fram med 100-metersrepet, rigga släden, byta om, testa funktionen utan förare osv. Allt tar sin lilla tid, då båten var så liten blev det problem med att dra upp släden igen. Vi saknar motviktssystem och får helt enkelt dra upp den igen. Efter ca 5 åk till 20 m, beslöts det att vi skulle köra konstantvikt istället.

Mattson fick till ett pers på 28 meter, grattis! Roger bottnade linan ut på 32 meter. Vikten låg precis över botten så vi måste ha glidit in på grundare vatten. Även jag bottnade på 32, kul med ett resultat i saltvatten.

Skepparn hade en tid att passa iland så kosan styrdes åter i till hamnen. Klockan var runt halv ett och magen skrek duktigt utan frukost. Grillad fläskfilé å potatissallad stod nu på menyn, ingen dålig frukost det inte. Intogs i skuggan, för det var olidligt varmt i solen(26 i skuggan). Kändes som man var nere i Grekland eller nått.

Ett sista dyk skulle nu göras med mej som kameraman för att försöka få till nån schysst vrakbild. Jag hade tagit med mej scubautrustning till det. Dessvärre var nog sikten än sämre än tidigare så bilderna duger inte till annat än papperskorgen. Filmade en schysst sekvens med Micke i motljus, alltid nått. Vi får återkomma vid ett annat tillfälle när sikten är bättre. Bäst i Januari, februari, mitten på april samt i juni enligt fiskarna vi pratade med.

Helt klart vill vi återkomma, platsen kan rekommenderas då det finns gott om vrak. Fler än 5 i direkt närhet även om vi inte hunnit med alla pga sikten. Hoppas vi ses i det blå under sommaren, om inte annat under RM.

Simma lugnt
/Sverker, Örebro Apnea