Huvudsidan
Svensk fridykning

Text: Ulf Dextegen och Sebastian Näslund

Alla svenska rekord

Läs hur Ulf vann första "head-to-head"

Nästa
head-to-head

Svenska rekord i fridykning - en kort historik över två av dem.

Det finns sex tävlingsgrenar i fridykning, tre av dem i pool. Med och utan fenor på längden (Dynamisk), samt stilaliggande andhållning (Statisk). På kort tid har två nya namn dykt upp i rekordhistoriken. Först en titt på Statiskt.

94, 6'03" Peter Hirvell
(på denna tid låg världsrekordet
på knapp 7 minuter)

98, 6'20" Tomas Schiffer
01, 6'30" Bill Strömberg
02, 6'34" Oskar Tiger
02, 6'36" Bill Strömberg
04, 6'42" Bill Strömberg
05, 6'47" Göran Ahlby
06, 7'01" Peter Boivie
07, 7'07" Peter Boivie
07, 7'10" Peter Boivie
07, 7'28" Peter Boivie
08, 7'57" Ulf Dextegen
08, 8'17" Ulf Dextegen
(i och med Ulf har svenska rekordet
återigen närmat sig världsrekordet
som idag är 10 minuter)
Peter Hirvell gjorde sitt resultat i ett labb innan tävlingar kommit igång i Sverige. Tomas Schiffer var en tid långt före alla andra (dock med en viss tävlingsnervositet). Mellan 2001 och 2004 kontrollerades rekordet av Bill Strömberg, men han var tvungen att släppa den när det gick över sju minuter. Sedan följde en tid då många aspirerade på rekordet Jens Schou och undertecknad försökte, men fick betala med Blackouts. Weine Gustavson och Per Westin hade det inom räckhåll. Upp till cirka 2006 var LMC förbjudet, sedan kom en mer objektiv regel som enbart krävde att man uppvisade en viss kontroll efter dyket. Ny kunskap om kroppen drev också fram smartare förberedelse metoder.
Göran Ahlby (45+) utmärkte sig med sin ålder då han var mycket äldre än tidigare rekordhållare. Han kunde med dussintals uppvärmningar röra sig runt 7 minuter. Sångaren Peter Boivie hade en naturlig talang och blev snabbt den bäste, med många säkra resultat, bl a en bronsmedalj i VM. Sedan kom Ulf Dextegen (den tredje i raden av gamlingar (40+) i grenen. Ulf är i dag ohotad. Läs hans egen berättelse nedan.


98, 106m Bill Strömberg
98, 113m Dolor Söderbom
02, 123m Mikael Asp
02, 133m Mathias Lanner
02, 134m Bill Strömberg
05, 142m Weine Gustavsson
05, 142m Mikael Asp
05, 145m Bill Strömberg
05, 150m Mikael Asp
06, 160m Weine Gustavsson
06, 163m Pär Westin
06, 169m Weine Gustavsson
06, 173m Pär Westin
07, 177m Weine Gustavsson
07, 184m Pär Westin
07, 200m Pär Westin
08, 201m Martin Wikström
(Världsrekordet ligger i dag på 250)
Även detta rekord hade sin Bill Strömberg era, en skånsk f d simmare som lade all sin fokus på fridykning. Han började med att slå Dolor Söderbom som var en pionjär inom svensk fridykning. På denna tid simmade alla med bifenor innan monofenan tog över. Det är inte troligt att någon simmat längre än 130 med bifenor i Sverige. Bill släppte rekordet när det gick över 150 meter. Mikael Asp och Mattias Lanner tränade hårdare än andra. Asp visade sig med tiden mer intresserad av "konditionsutmaningar" än absolut längd, han är en av de snabbaste i världen på 16x50. Lanner hade kunnat stanna i rekordstriden, men tycktes inte vara så intresserad. Han utmärkte sig med ett 200x50 pass som toh cirka 5 timmar.
Under de senare åren har det dynamiska rekordet handlat om två personer Per Westin från norr, och den stockholmske kroppsbyggaren Weine Gustavsson. Weine har hållit på många år och mognade sent i rekordsammanhang. Per är mer av en naturlig talang (därmed inte sagt att han inte tränar hårt). Per tog rekordet upp till hög internationell nivå och chockade på VM 2007 med ett 200 meters dyk. Från ingenstans dök sedan Martin Wikström upp.
Både Ulf Dextegen och Martin Wikström har dykt upp på kurser hos FSE. Martin kroppslig och kaxig, men samtidigt med en nervositet, en tvekan som han utmanat med fornsvenskt mannamod. Han tvekade inte att tidigt göra många max-dyk, helt enkelt satsa på ett långt dyk iställlet för att träna på kortare distanser. Detta plus det faktum att snart insåg att han måste dra ner på sitt ventilerande gjorde att han utvecklades snabbt. Han baktalades som en Daredevil, men har till dags dato inte gått över LMC gränsen mer än två gånger. Han tränar med Ulf i Stockholm som båda har starkt stöd av den ständigt positive Göran Ahlby. Ulf hjälper Martin med den mentala förberedelsen.
Just det mentala är Ulf Dextegens styrka. En pojkaktig snart 50 årig man som inte gjort sig känd som någon idrottslig atlet tidigare i sitt liv. It-konsult och numera också hypnoscoach. Alla säger att Statisk är ett "mind game", men inte många har agerat fullt ut på detta faktum. De mentala strategierna med avslappningar, affirmationer, tankelekar har varit ganska elementära. Ulf har en osviklig tro på sin förmåga, han diskuterade tidigt med FSE instruktörer visioner och höga ambitioner. Vi talade om grundträning, diet, temperaturer och rätt dräkter, och naturligtvis de senaste teorierna inom upp-andning. Men Ulfs grund är de tekniker han själv tagit med sig till fridykning, vissa saker vill han behålla för sig själv, andra saker delar han frikostigt med sig av, som t ex hypnos: att programmera sitt undermedvetna. Här finns också spår av NLP coh en hel rad andra mentala "terapier" som alla grundar sig i en tro på mer outforskade funktioner i kroppen.

Läs Ulf Dextegens egen berättelse om hur han och Martin på två tävlingar under 2008 så att säga satte spiken i kistan.

Tävlingen var Europe Evolution Cup 4+5/10 i Lignano.
Egentligen 2 parallella tävlingar med CMAS och AIDA deltagare, och som med en "Napoleonsk marknadsföring" (lömsk) basunerade ut "löftet" om champions som ex Tom Sietas. Rena bluffen tyckte ex Elisabeth Kristoffersen, Martin Muller och vi själva som rest hit eftersom bara de suveräna "Les Molchanovs" och den förkylde Stig Severinsen dök upp (och som egentligen inte ville tävla, men kände
sig pressad i brist på andra atleter!). CMAS däremot hade massor med (italienska) tävlande.

DYN och STA på agendan!

Efter en helt galen hyrbilsresa från flygfältet kom vi till hotellet vid midnatt, uffe stressad av att vi eventuellt inte skulle få tag i rumsnyckeln vid den tidpunkten, och Martin full med snus i käften, fick vi århundradets sunkigaste rum som bara Smeagol skulle uppskatta... vi kom, vi sov, vi segrade!

Martin skulle coacha mig, så han annonserade generande låga 20 sek (jag fick lobba hårt för det :-) I motprestation coachade jag honom. Han grejade 5:30 trots publik och fotoblixtar och uv-kamera, starkt jobbat med tanke på att han kände sig helt ur slag (höll på att bli duktigt sjuk) och skötte uppvärmningen helt själv eftersom jag sprang runt o kollade läget. Själv blev jag som coach så inihelvete nervös och adrenalinfylld att jag skakade i vattnet (det är obegripligt att STA kan vara så spännande ibland... har jag blivit nörd? Är jag i riskzonen??).

Så var det så småningom min tur. Jag fokuserade givetvis helt på mig och lyckades faktiskt somna på en bänk en kort stund. Det som var lite trist var att jag varken fick se Natalia och Alexei Molchanova eller Stig eftersom de körde innan mig. Körde mitt vanliga upplägg: no warm-up, yoga-djup-andning i 8 min, sen vila i 2 och så OT.

Två saker störde (hur mkt lär vi aldrig få veta):

1) När jag gick ner i vattnet 1 min innan OT hade jag fortfarande adrenalin kvar i kroppen från Martins dyk, gick ner med en puls på 120-130.

2) Tidsutroparen ropade aldrig ut tiden! Martin fick fråga domaren om tiden: "I don't know... when can he start?" !!! Och Martin som vet att jag nu försöker befinna mig i "flow"... han vet nu inte om han vågar störa mig i min uppladdning... men jag hade då kommit "upp till ytan" av den diskussionen, så jag sa att det är OK att starta om 1 min. Fotoblixtarna haglade i vattnet, sekundrarna tickade iväg, 1a kontraktionen vid 3 min (sent för mig!).
"Fy faan... jag ger upp... nej kom igen nu !!! ähh det här är helt galet... ge upp ... lägg av... men komigennurå... hela världen kikar på dig... kom igen nu... kämpa mannen" hmm... Ibland tänker man för mkt.

7:47!! Än så länge det 4e bästa tävlingsresultatet i år (vad jag känner till??).

Dessutom var dagens andra höjdpunkt att få skaka hand med legenden Bill Strömberg... eller kanske vi borde kalla honom Bill Stromboli med tanke på den mannens eldsjälskraft (som antagligen bara kan matchas av Sebastians).

Martin sätter svenskt rekord
Jag gick ut först, hade minnet av min BO i Uppsala på 154 m men också mina superklockrena 150'r från eriksdal. Jag chockade publiken med min hyllning till Master Ahlby och hans lite kontroversiella dynteknik. (efteråt kom en italienare fram och sa att han hört att jag ska slå världsrekordet i DYN, "och om du kan ta det med den tekniken - då lägger jag av helt med fridykning!!"). Efter 100 m satte jag upp armarna ovanför huvudet och tog mig till 156... Fanns luft för kanske en halvminut till eller mer men mina ben var rena spagettin. Jag har för klena lår helt enkelt. Nåt att träna på..

Så Martin. Han fick sig en släng hypnos ett par timmar innan hans OT. Laddad men samtidigt lite "hypnosloj"... fokuserad men avspänd och lugn och med en skön härlig känsla i kroppen.... Han fick fram känslan av det perfekta dyket! Så chockade han omvärlden med att "plumsa" i från kanten... hela publiken var en enda stor kollektiv tappad haka *hehe*. Första 50 gick i normalt tempo men sen stegrade han hastigheten i 50m bassängen lite snabbare än normalt, inkörd på 25'an som han är. Dessutom utan "kick-off" vändning!!! (Är svenskarna "completment crazy ???").
Sista 50 fick jag springa för att hinna med o knacka i stegen innan vändningen... och mannen har hjärna nog att vända. 201 och svenskt vitt nytt rekord!! Ärligt talat, hade han inte blivit lätt chockad över hur pass lätt det gick så hade han klarat 5-10m till. Not kidding. Grattis till kämpen Martin som nu klev upp i etablerad världselit. Han blev 3a i DYN efter Stigs 215m och den helt fantastiske Alexei Molchanovs världsrekort på 250m (den unge mannen var helt glasklar när han kom upp enligt uppgift).

Dessförinnan ställde morsan Natalia om kompassen med SITT världsrekord på 214m! Snacka om rysk familj!! Trevliga är de dessutom.

CMAS
I övrigt pågick CMAS-tävlingen parallellt under helgen. Själv tyckte vi det såg rätt skoj ut när CMAS dykarna slog i en liten fånig gul frisbee i ändan på en lång stång för att visa att de minsann var klara i knoppen efter att ha släppt en liten metallplatta på botten (innan de gick upp till ytan). Metallplattan avgjorde dykets längd på centimetern, vilket i praktiken alltså blev ngt kortare än den faktiska distans de gjorde "submerged"... (man går ju inte upp spikrakt eller hur?).

Dessutom fick vi uppleva hur två CMAS domare uppfattade en kvinnlig atlets dyk olika: Den ena uppfattade starten som godkänd, den andre diskvalificerade starten... vilket ledde till att de helt struntade att mäta upp atletens droppade metallplatta efter att hon kommit upp till ytan och levererat korrekt CMAS protokoll (med bl.a handen i den gula frisbeen). Och eftersom CMAS'arna inte hade domarvideo på sina tävlingsdyk så blev det ett herrans liv när de insåg att de
kanske gjort fel(!) Bill skakade på huvudet och rörde om lite i grytan bara genom att stå bredvid :-)

Resultat, bilder och videos finns på
http://www.europeevolutioncup.com/
http://www.youtube.com/watch?v=OVy3AFKwDKo

Ulf och Martin åker till Dutch apnea open, hösten 2008.

Jag gick ut först i STA med annonserade 0:01 eftersom jag vill
kunna sitta och andas upp så nära tävlingsfållan som möjligt (jag blundar hela tiden från det att jag börjar andas upp OT -12 min tills att jag är igång). Min coach Martin W vrålade massor hela tiden från det att jag tog kampen vid stången, men jag hörde knappt nåt - hade ju öronpropparna i *hehe*. Jag nöjde mig med att göra några sekunder över årsbästanoteringen på världsrankingen (som var Dave Mullins 8:11). Så jag gick upp på 8:17 kristallklar med mer att ge och såg mig som världsetta igen! Felinformerad skulle det visa sig (*suck*).

Lessons learned: Var inte självgod! Starkt jobbat av Martin W att göra pers i STA fast han frös så han skakade med trasig lånad dräkt och en tidsutropare som missade en hel halv minut. Så 2 timmars vila till DYN (egentligen helknas att ha 2 grenar så tätt inpå, i alla fall om man som tävlingsorganisation vill se fina resultat). Var första gången jag skulle gå upp vid en bassänglina så jag tog det lungt. Martin W undrar vad faan jag håller på med när jag börjar göra armtag, men vad göra när benen är rena spagettin?? Måste träna lår!

Martin går för en no-warm-up och är lite orolig för det, men har inget alternativ då han känner att kroppen inte grejar en sedvanlig uppladdning. Fick en pangkontraktion vid 178 så att han tappade luft och gick därför upp, dagens näst längsta dyk efter total 3an William Winrams 205 (NR).

Simhallen var suverän och huvuddomare Pim Vermeulens auktoritet låg som en behaglig sunnanvind över hela tävlingen. Mkt välorganiserad och jättekul att träffa på alla atleterna. Dessutom hade vi ett bra men dyrt hotell den här gången trots att vi kunde fått bo gratis hos den vänlige Kars Van Kouwen, eftersom vi ville vara helt osociala till efter tävlingen (fast då var vi för trötta för att orka mingla ändå, vi hade ju inte ätit på 24 timmar).

Jag blev totalt 2a med STA 8:17 och DYN 157 (nytt pers med en hel meter!). En halskrasslig Martin Wikström totalt 5a med STA 5:45 (nytt pers) och DYN 178. Riktigt bra score då det var 43 manliga startande, dessutom under loppet av några timmar.

Matti och Jana
Tävlingens mest imponerande deltagare (enligt mig) var den unge finländaren Matti Pöntinen som rest dit med farsa Coachen och lillbrorsa väskbäraret. Mager och mkt tystlåten dunkar han till med STA 7:31 och DYN 178 ... inom loppet av 3 timmar sveper han golvet med oss andra. Den unge gossen har gjort 206m med sin skitfena (a leather monofin) på träning, och ligger f.n. 1 meter före Martin W på världsrankingen med 202m. Och grabben har bara hållit på 2 år!! Det dröjer nog inte länge förrän han gäspande gör 8'or och +230. Alexey får se upp. Very impressing! Dessutom en supertrevlig yngling. Tävlingens tok-blackis stod den 2 timmars yoga-uppvärmda kanadensiskan Jana Strain för; Hon hade annonserat DYN 180 (dagens längsta) i sin jakt på att förlänga sitt continental record till 200m, men simmade för fort pga nervositet och tvingades gå upp vid 157m varvid hon var borta i nästan en minut. Trots syrgas. Men sen var hon pratglad som vanligt igen.

Regler
Som vi vet så startar Martin W sina DYNdyk genom att sitta på kanten och bara falla ner i vattnet. Han gör så för att förbli fullständigt avslappnad redan när han börjar simma. På tävlingen i Berlin för nån vecka sen fick han rött för denna start. Jag tog upp detta med tyske domaren Martin Muller (som bara var i Eindhoven som besökare), och han hävdade att detta var ett solklart rött kort "eftersom Martin W erhåller fart genom att kasta sig i". Domare Muller stod på sig trots att jag hävdade att Martin W i två tidigare tävlingar har fått denna start godkänd (och även Natalia Molchanova lär ha startat så ibland). Ex i Italien där Martin W tog det svenska rekordet var Pim domare (vitt!), men i Berlin var det en glasögonprydd tysk (rött!). Samme prydde tyske domare skulle nu döma Martin igen här i Eindhoven, vilket gjorde Martin W minst sagt nervös, men efter att Martin W kollat upp sin startmetod med huvuddomare Pim så fick domare Prydd Tysk vika sig (och Martin W fick sålunda vitt kort igen). Ingen stor grej egentligen, men jag som tävlande blir ju klart förvirrad när två domare säger helt olika saker. Jag anser att detta måste domarkåren reda ut, och jag kommer påminna Pim om detta.

Var får man mest poäng?
Jag slår coole Matti Pöntinen i STA med 46 sek. På den här nivån är detta jäääättelång tid. För detta fick jag 9.2 poäng mer än honom. Matti spöar mig i DYN med 21 m, för detta fick han 10.5 poäng mer än mig. Han vinner därmed över mig med totalt 1.3 poäng. Tankelek1: Om jag skulle göra samma poäng i STA som Alexay Molchanov fick för sitt världsrekord i DYN = 250m = 125 poäng, då skulle jag behöva hålla andan i 10 min 25 sek (om jag räknat rätt). Tankelek2: Det finns 10 man som i år gjort DYN 200m eller mer = 100 poäng. Vilket skulle innebära motsvarande 10 man som gjort STA 8min 20 sek eller mer. I dagsläget finns bara 1 man över 8:20 och det är Guy Brew som gjorde 8:31 för nån vecka sen. Sensmoral: Skit i STA - satsa på DYN!

Ulf Dextegen