Till officiell infomation om svenska landslaget i fridykning.

Landslaget tackar: Loligo/Webvideo för film

Lag VM 2008

Länge såg det ut som om det inte skulle bli något damlag. Det saknades en tredje dam som kunde komplettera Lotta och Annelie. Isabelle sade sig en månad innan vara villig att åka (hon var med i laget som tog silver 2006). Hon var otränad, och hade inte råd att åka. Det hade inte heller Annelie. I sista stund hittade forskaren Erika Shagatay fram en sponsring från företaget Uwatec. Erika hade gjort företaget många tjänster och Erika i sin tur kände tacksamhet mot alla fridykare som ställt upp i hennes forskning.

Herrarna hade tränat hårt och länge för att åka, men i sista stund var poängplockaren Per westin tvungen att hoppa av p g a personliga skäl. Unge Tobias Nilsson stod redo att ta en plats i laget.

Veckan innan start skriver Annelie:
"Igår kväll hände det som inte fick hända. Jag gjorde endubbelstukning av foten i ett försök att rädda min kamera när jag var ute och fotade. Kan inte stödja på den och inte resa till Sharm ikväll, ens fullproppad med värktabletter"
Vi skickade henne till fridykande sjukgymnasten Christian Ernest, han trodde foten skulle kunna fridyka om en vecka, och det var just en vecka kvar. Möjligen var ett ledband av, men Annelie vet hur man biter ihop.

Så båda lagen kom i väg och i år även med en mer fomaliserad assistent i form av en Förbundskapten (undertecknad). Lagen fick en budget från Aidasweden på 8000:- och FSE hade sponsrat med tjänster och produkter för 12.000:-. En del Mares dykprodukter och kosttillskott från Great Earth. Just kosttillskott är en viktig faktor för att hålla sig frisk i en pressd situation borta från sina vanliga matrutiner.

Tävlingen började med djupdyk.
Johan satte svensk rekord med ett dyk på 85 meter. Han hade varit djupare på träning (91). Tobbe gjorde ett enkelt dyk till 69 (efter 72 på träning). Senare efter VM gjorde Johan ett 94 meter dyk och Tobias ett 75 meters dyk. Båda använder monofenor som nu är standrad inom fridykning. Weine fick problem på sitt 72 meters dyk och kom upp klart påverkad av hypoxi och var osäker med sitt ytprotokoll som krävs för att få godkänt. Men godkät blev det - 72 meter.

Svenska herrar låg på femte plats efter djupdyken.

Vill ni veta hur det gick för de andra lagen så läs här:
http://www.freediving.biz/news

Damerna dök ganska konservativt. Lotta har backat i djupet p g a sk squeeze. 55 meter gick bra. Annelie som i sin glans dagar kunde dyka till 80 meter lämnade in 60 meter med tanke på foten och bristande träning. Isabelle gjorde 42 på träning men lämnade in 45 på tävling. Hon är i grunden vältränad och orädd. Dyket fick 10 minus poäng men detta lyckade förbundskaptene protestera mot och ihop med Isabelle förklara för juryn att repet aldrig hade greppats.

Seriositeten har höjts. Allt fler länder tränar hårt och länge inför VM. Det känns att det är stor prestige för många. Man känner att det är uttänkta långsiktiga satsningar. Folk kommer med
större trupper och stödpersoner. Japanska damer har legat mycket i poolen sedan förra VM, likaså amerikanskor och kanadensiskor. Danmark har äntligen en "seriöst" damlandslag.

Själva prestation att knipa ihop och hålla andan eller tryckutjämna och kämpa mot andnings reflexer är bara en liten del av det som krävs. Folk har insett att det gäller att med ryggmärgen behärska de ibland komplexa reglerna och hantera den ibland tröttande och fallierande logistiken så att det flyter enkelt för atleterna. För att inte tala om uttagningsregler som är "smartare".

Mat, sovande och finputsningsträning måste fungera på en främmande plats med nya utmanande faktorer. Hålla sig frisk blir ett nyckelmoment. I Sharm el sheik var det mycket varmt, ofta 40 grader, och många magar krånglade.

De smarta uppvärmningsteknikerna sprider sig, folk inser värdet av att vila och fixa fram rätt utrustning, kontrollera temperatur och acklimatisera sig och känna in tävlingssituation.

En ny tendens är att filma sina egna "performances" och andras för att kunna användas i protest syfte. Länder protesterar MOT varandras resultat och det naggar den vanliga familjära stämningen. Att se lag som kanada och USA (som tränar ihop) protestera mot varandra är inte kul.

Angående protester kommer jag föreslå att Nordens nationella aidaboards pratar med varandra och lovar att inte protestera mot varandra vad det gäller skitsaker, möjligen enbart för att rätta till
uppenbart felaktiga domarmissar som har med grundprestationen att göra (prestationer med grava LMC där det finns regelbrott som skulle gett röda kort). För vi kommer att ligga där sida vid sida med Danmark och Finland i framtiden också, och att sinsemellan bevara den goda
stämningen och "sportsmanship" är en god idé.

Ligga still och hålla andan. Jag skriver efter statiska tävlingen: "Jo, Weine plockar fram oväntade kort ur sin hatt även om han känner sig bekvämare i bygghjälm (han höll andnan i 7.07). Tack vare honom höll vi finnarna bakom oss i går. Men får aldrig glömma att lyckat lagresultat också vilar på de som går upp långt tidigare än de skulle gjort i en individuell
tävling, kanske till priset av egen förlorad prestige. Jag kunde gjort bättre, är en känsla de flesta av oss känner igen.

Visst både Lotta och Tobias kunde mer, men tricket är att underprestera i lagVM. En taktik som fungerat i många år för oss, som nu spridit. Långt färre DQ TROTS ett klimat som borde tagit många på sängen och lett till att de ballat ur.

En nitiskt domare ville se kontakt mellan Annelie och hennes coach, men inga kameror fanns att bevisa det. Förmodligen för att det aldrig skedde. Vi protetsterade och räddade 50 poäng.
Gud vad irriterande med dessa fjantregler som inte har med prestationen att göra som så lätt skulle kunna skrivas om så att de fyllde en rättvis funktion: "no delibarate supportive touch allowed inbetween athlete and coach".

Vi hade nytta av filmat material av våra prestationer, det har räddat 60 poäng hittills (tack team Denmark och Myrberg). Ett annat bra trick visade kämpande Annelie i statisk helt enkelt plaska så mycket att filmaren håller för den officiella kameran och det enda material som
finns kvar är det vi själva kan kontrollera"

Efter statiska grenen var svenska herrar lite ikappsprungna. Danskar och framför allt finnar går om i Statiskt och liger bara några "meter" efter sveriges herrar.

Tobbe safeade rejält och gjorde en lätt 6:a, han var säkert god för 20-40 sek till, men han vet att han inte "har råd" att vara yngst i laget och riskera något sitt första VM.
Johan fick problem i starten (bla när P-BO) men han redde ut det, en mindre erfaren atlet skulle kanske inte kunna ändra strategi i sista stund och ge såpass mycket som 6.

För damerna ser det bättre ut. De är fyra totalt, kanadensarna bakom har fallit ifrån, Ryssland och Japan framför är starka, kanske kan de knappa in i dag med Annelie och Isabelle. Men våra förväntningar här är mycket försiktiga. Lotta var fjärde bäst i går med 5.28.

Isabell pressar sig hårt i Sattisk andhållning, coachen säger kom upp, men hon känner sig stark. När hon kommer upp vid 5 minuter missar hon att enligt reglerna ta bort all "facial equipment". Näsklämman sitter kvar. Men över Isabelle är det svårt att fälla någon skugga, visst hon skulle
gått upp när hennes coach uppmanade henne och hörsammat vilka poäng vi faktiskt var nöjda med. Men vi visste om hennes bristande tävlingserfarenhet när vi tog in henne i laget så att det blev tre personer till ett lag. Det är inte många som bara på några dyk är nere
på 45 meter i djup. Det kan bli bra fridykare av henne i framtiden. Målmedvetenhet och jävlar anamma hör hemma i tävling men att få det att leva sida med sida med rösten som säger "det räcker", ja det kan ta år att lära sig det.

Trycket har lättat lite för damerna men det är fortfarande tävling, det finns folk att slå ovanför och andra bakom att hålla undan för.

Bara sex dyk på längden kvar.
Det är nu tävlingen börjar. Kampen om platserna är uttalad och vi ser mer vilket antal meter det handlar om för att klättra eller hålla undan. Finnen får det svårare att komma i kapp tack vare Weines 198 dyk (poolen är lite kort, han tog i kaklet men det räknas ner). Tobias 164 var bra säkra poäng (han tog totalt ca 69+72+83=224). Weine tog totalt 72+84+99=255. Stackars Johan är ende svensken kvar att simma. 4e platsen hänger på honom, kan man säga. Han har förmodligen svettats ut den värsta nervositeten redan idag.

Intressant är att se att trots att man tappat ett vitt kort finns chans att arbeta sig upp till en hygglig placering. Isabelle tog det väldigt lugnt med 100 meter,
Annelie fick en ordentlig tape:ning av sin skadade fot av Johan (läkare till vardags) och klämde till med 130 meter PB. Lotta skitnervös men samlad riskerade inget och simmade även hon 130. Bra coachad av Isabelle (de två behöver samma typ av uppmärksam caoching, medan Weine klarar sig med en dunk i ryggen och lite isavatten över sig innan start. Nåväl även
han uppskattar en axelmassage innan.

Will Trubridge i det stjärnspäckade Nya zeländska laget var meditativt
lugn inför sitt dyk, men BO på 200. Weine gjorde samma distans "frustande fokuserad" innan och smått "agressiv", det finns många sätt att fridyka.
Dave Mullins kom upp efter 250 (nedräknat till kanske 248, kort pool). Hans lagkamrater skrek att han skulle undas och han avbryter sitt urface protokoll för någon sekund, ler lite snett mot dom med känslan "kom igen va, vaddå andas, jag har ju inte ansträngt mig, lugna ner er".
Sen gör han ett försynt OK till domaren.

Just nu 6e plats för damerna, men en hel het lång tävlingsdag kvar. Sanne i danska damlaget BO på ca 130 och där försvan en dansk brosnmedalj, samma bronsmedalj vi kunde haft om vi haft vita kort. Men det är enkelt att vara efterklok. Det är svåra omständigheter här med hetta och nya bakteriekulturer här nere.

"Tänk om" är lätt att tänka och jag gör det och vrider och vänder på siffror och ser hur det blänker åtråvärt där bakom alla tänk om. Både sveriges herrar och damer hade en chans på bronset, men missade det. Men våra eventuella brons hängde på att andra fick just sina röda kort. Ibland för skitgrejer för i grunden stabila dyk.

Ungefär en tredjedel av alla lag gick igenom tävlingen med bara vita kort. Sverige toppar dom lag som förlorat "en gubbe". Bara Grekerna före herrarna. Men bakom alla siffror och "tänk om" finns människor med en ocean av känslor, koncentration, frustration, glädje och framför allt lärdomar.

Vi räknade ut att Johan behövde som mest 155 att hålla finnarna bakom sig och 175 om danskarna skulle få för sig att simma 200 var. Så vad Johan fick med sig var en önskan om vändning på 150 och därefter inga chansningar.

Alla och allra mest han själv trodde det var säkert, men någonstans försvann allt syre hos denna man som alltid gör säkra 6.30 + och kan dyka till 90+. Att han ens lyckades känna in att det var varningssignaler innan 150 imponerar på mig, så mycket som han övat och tänkt igenom den där vändningen och "surfacing" efteråt. Han hade t o m tränat på vilket håll han skulle vända sig.

Men ooops så är han uppe, jag startar klockan för att kunna skrika ut tider från åskådarsidan. Han grimaserar och gör sin vanliga OK tecken, hookar. Weine som coachar ropar. Johan kämpar, vaknar till lite. Vänder sig sökande om efter domare, fast åt fel håll. Weine ROPAR:
HÄR. Han står bakom domarna och vinkar. Och i slow motion ser vi Johan göra ett OK tecken (ett andra) åt safetydivern innan han vänder sig om och säger sitt OK åt rätt håll. Min klocka visar 16 sekunder.

Jag får fatt i en kamera för att kolla om allt gått rätt till, men nej, ingen idé att protestera.

Men Johan har sitt nya Svenska rekord att ta hem och nytt PB i sin älskade disciplin.
Weine har en "shitload" av poäng som vilket topplag som helst skulle vara tacksamma för.
Och Tobbe är tamejfan den lugnaste säkraste dykare vi har på plats. Han tänker, håller sig frisk och huvudet på skaft. Han kan hjälpa oss till fler medaljchanser.

Och vad än damerna känner så har jag sällan sett så många glada miner, trots det röda kortet (tänk om). Mycket feelgood i det gänget. Ja tänk om de kommit tränade, då hade japaner, amerikanskor och tjecker fått se upp.

Damer femma.
Herrar sexa

Tack Bill Strömberg för goda råd och värdefull information under dessa dagar.

Sebastian Näslund
Förbundskapten och lagkapten på plats.